Frågor och Svar

I många fall får vi helt enkelt inte ringa in recept till djur som inte har varit hos oss på besök: Det är enligt lag förbjudet att t ex skriva ut läkemedel till patienter som man inte har undersökt och fört en journal på. Rör det sig därför om att djuret har någon sjukdom så måste de komma in på ett besök.

I vissa fall kan vi skriva ut läkemedel utan ett besök före. Detta gäller om djuret t ex behöver medel som används mot parasiter, inälvsmask etc. P-piller till katt är också sådant som vi kan skriva ut utan föregående besök.

När ett djur har en diagnosticerad kronisk sjukdom som kräver livslång/längre behandling kan man i vissa fall få sina recept förnyade utan att komma på besök - såvida det inte var väldigt länge sedan ditt djur var hos oss och det är dags för en kontroll. Vår policy är att man minst en gång årligen kontrollerar de djur som står på livslång behandling med läkemedel.

Vi har idag tre alternativ när det gäller att skriva ut recept utan besök. Kostnaden för ett recept utan besök är 125:-

1) Vi kan skriva ut receptet och man kommer och hämtar det hos oss på kliniken.

2) Vi kan faxa in recept till apoteket Gripen i Ronneby, apoteket Pantern eller Cura apoteket i Lyckeby. Dessa är dessa tre apotek vi idag har avtal med.

3) Vi kan faxa ett recept tillett företag/apotek som heter ApoVet. Dessa skickar då sedan läkemedlet hem till dig tillsammans med en faktura. I de flesta fall kan man då ha läkemedlet hemma inom 1-2 dagar utan att ha behövt uppsöka apotek själv.

Hundens och kattens tänder utsätts dagligen för bakterieangrepp. Normalt ryms det miljontals bakterier i munhålan och varje gång djuret äter blir det fler. I saliven finns proteiner och matrester som tillsammans med bakterierna kontinuerligt ansamlas på tändernas ytor och blidar så kallad plack. Får placket sitta kvar på tänderna förkalkas det med tiden och bildar tandsten. Om plack och tandsten inte avlägsnas ökar risken för ytterligare plackbildning, vilket på sikt leder till irritation i tandköttet och utvecklande av tandköttsinflammation. Efter ytterligare en tid kan bakterierna söka sig ner mellan tanden och tandköttskanten vilket i sin tur leder till tandlossning.Tandsten och tandköttsinflammation ger  upphov till illaluktande andedräkt och det kan också göra ont i munnen, vilket kan leda till att en del individer börja äta sämre.

För att motverka uppkomsten av tandsten är det viktigt att rutinmässigt avlägsna plackbildningar.

Vi rekommenderar:

* Som oslagbart förstahandsval: Tandborstning dagligen! Använd mjuk tandborste (finns olika sorter och storlekar) och tandkräm som är gjord för hund eller katt.

* Rengöring av tänder och munhåla med anti-placklösning; t.ex. Hexarinse eller Vet aquadent.

* Enzymbaserad tandpasta; t.ex Bucadog/Bucacat.

* Vanliga tuggben och/eller enzymbaserade tuggben/tuggbitar; t.ex. Oralbar eller Bucadog Tuggbitar.

* Foder som är speciellt anpassat till att förhindra uppkomsten av plack och tandsten; t.ex Royal Canin Dental eller Hill´s t/d.

I Sverige har vi endast en giftig orm, nämligen huggormen (Vipera Berus)
Hundar och katter närmar sig ormen på olika sätt. Katten tittar på ormen, nosar på håll och försöker sedan att peta till ormen med ena framtassen. Hundar går närmare med nosen för att, med hjälp av sitt luktsinne, försöka utröna vad det är för en lustig krabat de råkat på. Ofta för nära visar det sig.
Därför blir hundar oftast bitna i nosen eller läpparna medan katterna nästan alltid blir bitna i en framtass.

Ormgiftet
Ormgiftet är en blandning av ett flertal gifter eller enzymer. De hämmar bl a blodkoagulationen och påverkar blodkärlens väggar så att de börjar läcka. Giftet och skadorna i vävnaden orsakar en kraftig inflammation. Dessutom har giftet en direkt skadlig verkan på lever, njurar, hjärta och tarmar.

Symtom
Först märks ormbettet inte så mycket på hunden, men efter ett tag blir hunden trött och vill helst ligga ned. Efter någon timme svullnar den bitna kroppsdelen. Om bettet har tagit i nosen eller i läpparna svullnar ansiktet upp mycket kraftigt och når ett maximum efter ett till två dygn. Blev hunden eller katten biten och ormen sprutade in sitt gift i den så syns det alltså tydligt.
Läpparna kan bli ett par centimeter tjocka och svullnaden kan sjunka ner på halsen. Om bettet tar i en tass svullnar den upp och svullnaden sprider sig uppåt benet.
De flesta tror att de bett som tagit i läppar och nos är de farligaste i tron om att svullnaden ska täppa till luftvägarna. Så är det inte, som tur är. Trots att de flesta hundar blir bitna i nosen, är det de som får bettet i tassen som oftast dör.

Vad gör jag om mitt djur blivit ormbitet?
Har du sett att ormen bitit ditt djur så skall du snabbt ta dig till en veterinär. Om hunden inte är tyngre än att du kan bära den så gör det. Annars gå i lugn takt. Spring inte. Det ökar blodcirkulationen och det lymfatiska flödet vilket får giftet att verka snabbare.

Kortison eller inte?
Kortison har tidigare använts för att minska svullnad och cirkulationsrubbningar vid huggormsbett, men senare forskning har visat att effekten är tveksam. Det man vet är att kortison inte har någon effekt på ormgiftet och inte heller på den svullnad som giftet orsakar.

Behandling
Strikt vila, symtomatisk vård och intravenöst dropp. Om djuret är allvarligt förgiftat finns antiserum. Detta ges på djursjukhus då noggrann övervakning och beredskap för komplikationer är viktig efter motgiftsbehandling.
Efter ett allvarligare huggormsbett får hunden eller katten komma tillbaka på återbesök efter ca 2 veckor och då kontrollerar vi bettstället samt allmänna blodbilden, lever- och njurvärden.

VARFÖR VACCINERA?

Att vaccinera sin hund är ett lätt och billigt sätt att förebygga risken för en rad virussjukdomar som hunden annars kan drabbas av.

Eftersom hundar och katter i Sverige är så väl vaccinerade är det lätt att tro att vissa sjukdomar är så gott som utrotade: så är dock inte fallet och om vi minskar vaccineringarna kommer vi att få se flera fall av vissa sjukdomar igen. Öppnade gränser mot andra länder innebär också ökade smittrisker - så se till att ditt djur har bästa tänkbara vaccinationsskydd. 

ATT TÄNKA PÅ INFÖR VACCINATION

Hunden ska vara frisk vid vaccinationstillfället.

Då man tror att förekomst av riklig mängd av inälvsmask kan leda till ett sämre vaccinationsskydd är det lämpligt att avmaska hunden ca en vecka före vaccinationen i den fall man misstänker att de lider av problem med inälvsparasiter.

Om hunden står på behandling med vissa läkemedel kan det leda till ett sämre svar på vaccinationen. Det vanligaste läkemedlet i denna grupp är kortison. Hör med din veterinär om hunden står på medicinering vid vaccinationstillfället.

VACCINATIONSRUTINER 

Hundar i Sverige vaccineras främst mot valpsjuka, infektion med parvovirus, smittsam leverinflammation(HCC) och kennelhosta.

 Valpsjuka

Valpsjukevirus är en livshotande sjukdom som kan drabba hundar i alla åldrar, men ses oftast hos unga, ovaccinerade hundar eller äldre djur som saknar immunitet genom otillräcklig vaccinering.  Viruset sprids via munnen eller genom luften till andningsvägarna.

Risken för utbrott av valpsjuka i Sverige är för tillfället mycket låg men utbrott förekommer i grannländerna. Det sker dock inte så ofta, något vi i stor utsträckning kan tacka vaccinerna för.

Alla hundar bör vaccineras mot valpsjuka.

Parvovirus

Parvovirus är ett mycket motståndskraftigt virus som är mycket svårt att bli av med när det en gång fått fäste. Viruset utsöndras via avföringen och smittar på så sätt andra hundar. Det är extremt smittsamt  och sjukdomen kan drabba alla hundar oavsett ålder men valpar är extra känsliga.

Alla hundar bör vaccineras mot parvovirus.

Smittsam leverinflammation - HCC

Smittsam leversjukdom är en otäck sjukdom som angriper hundens lever och slemhinnor. Sjukdomen sprids genom urin, avföring och saliv. Även här är valpar mer känsliga än vuxna hundar.

Alla hundar bör vaccineras mot smittsam leverinflammation.

 Kennelhosta

Parainfluensa och bordetella är de två vanligaste orsakerna till den sjukdom vi kallar för kennelhosta. Resterande fall orsakas av andra virusinfektioner eller bakterier. Smittan överförs med luftburna droppar från hostande hundar vilket innebär att smittrisken är större vid tillfällen då många hundar från olika miljöer samlas på samma plats, t.ex. på hunddagis, pensionat eller hundklubbar.

Kennelhosta är ingen livshotande sjukdom men valpar, äldre och nedsatta djur kan bli allvarligt sjuka.

Kennelhosta är mycket smittsamt och det är speciellt viktigt att vaccinera hundar som har mycket kontakt med andra hundar.

VACCINATIONSINTERVALL

Man vaccinerar alltid mot valpsjuka, parvovirus och smittsam leverinflammation (HCC) samtidigt (Nobivac DHP).

*Nobivac DHP  vid 6-8 veckors ålder

*Nobivac DHP vid 13 veckors ålder

*Nobivac DHP vid 1 års ålder

*Nobivac DHP vart tredje år

Om kennelhostevaccin (Nobivac DHPPI / Nobivac Pi / Nobivac KC) önskas:

*Nobivac DHPPi vid 6-8 veckors ålder

*Nobivac DHPPi vid 13 veckors ålder

*Nobivac DHPPi vid 1 års ålder

*Nobivac DHPPi vart tredje år och Nobivac Pi / KC varje år där emellan

Vuxna ovaccinerade hundar räcker det med en vaccination med DHP eller DHPPi som grund, därefter enligt ovan.

En ovaccinerad, dräktig tik kan vaccineras under dräktigheten. Då tillförsäkras även hennes blivande valpar ett initialt vaccinationsskydd.

BIVERKNINGAR

All läkemedelsanvändning är förknippad med risk för biverkningar. Det gäller även vaccinationer. Risken är dock mycket liten i förhållande till risken med att inte låta vaccinera sin hund.

Biverkningar kan uppstå hos vissa individer oberoende av  ras, kön eller ålder. En svullnad vid injektionsstället, hastig svullnad i ansiktet, uppsvullna läppar eller öronlappar, knottror i huden och/eller allmän klåda är tecken på överkänslighetsreaktioner. Illamående, kräkning och diarré kan också förekomma. Symtomen avklingar oftast utan åtgärd inom ett dygn. I sällsynta fall kan veterinärdvård behövas. Kontakta för säkerhets skull din veterinär om hunden visar tecken på biverkningar.

SJUKDOM TROTS VACCINATION

Tyvärr kan inte något vaccin garantera ett fullständigt skydd mot sjukdom. Trots att de vacciner vi använder ger ett optimalt skydd kommer det alltid att finnas hundar som av någon anledning inte kan bilda en tillräcklig mängd antikroppar. Vissa saknar helt enkelt tillräcklig förmåga att bilda antikroppar

Ska du ut och resa med din hund?

En utlandsresa kräver förberedelser. Det är du som reser med hunden som har ansvaret för att alla införselvillkor är uppfyllda. Du som djurägare ansvarar för att själv ta reda på vad som gäller vid införsel till olika länder. Om hunden inte uppfyller kraven då du kommer till gränsen kan hunden avvisas, sättas i karantän eller avlivas. Du är dessutom själv skyldig att stå för alla kostnader som uppstår för de åtgärder som måste vidtas.

Av djurskyddsskäl och av praktiska skäl kan det ibland vara bäst för hunden att stanna hemma. Flygtransport, miljöombyte eller klimatväxling kan upplevas som oerhört stressande för din hund. Tänk därför över vilket transportsätt och vilken resväg som är mest skonsam för din hund.

Lagstiftningen om införsel av sällskapsdjur syftar till att skydda mot rabies och vissa parasitsjukdomar, men det finns många andra sjukdomar som din hund kan drabbas av på resan.

Smittläget och regler ändras och uppdateras fortlöpande. På Jordbruksverkets hemsida www.sjv.se kan man alltid hitta den senaste informationen. Mer information om smittsamma sjukdomar finns på Statens medicinska anstalts webplats www.sva.se.

Observera att reglerna har ändrats från den 1 januari 2012 - om detta kan man läsa mer om på jordbruksverkets  hemsida

 Nedan beskrivs vad som gäller för införsel till Sverige efter utlandsresa från 1/1 2012.

* Identitetsmärkning

Hunden ska vara identitetsmärkt  med ett mikrochip. Hundar som har en klart läslig permanent tatuering och som har fått sitt pass utfärdat före den 2 juni 2011 behöver inte komplettera med ett mikrochip men kan göra det om så önskas. Men från och med 2 juni 2011 är det alltså  endast identitetsmärkning med ett mikrochip som gäller.

 *Pass för sällskapsdjur

Vid resor inom EU måste din hund ha ett särskilt pass för sällskapsdjur. Detta utfärdas hos din veterinär.

* Rabiesvaccination

Hunden ska vara vaccinerad mot rabies. Grundvaccinationen, det vill säga två injektioner med en månads mellanrum, görs tidigast då hunden uppnått 3 månaders ålder. Rabiesvaccinationens giltighetstid är olika beroende på vaccintillverkarens rekommendationer. Är hunden vaccinerad i Sverige med Nobivac Rabies är detta giltigt i tre år (3x365 dagar). Är hunden vaccinerad med Rabisin (Merial) är det giltigt i 1 år (365 dagar).

Efter utförd grundvaccination måste man vänta 21 dagar innan man får resa in i Sverige igen. Om vaccintillverkaren rekommenderar två grundvaccinationer är det 21 dagar efter den andra vaccinationen som gäller.

Om man efter grundvaccineringen sedan vaccinerar enligt det tidsintervall som vaccintillverkaren rekommenderar - dvs revaccinerar inom "gäller till datum" finns det inga krav på att det måste gå viss tid efter vaccination för att resa in i Sverige.

* Avmaskning

Det finns inte längre något krav på att hunden måste vara avmaskad för att resa in i Sverige.

Vi rekommenderar dock starkt att man som djurägare har med sig ett avmaskningspreparat som fungerar mot rävens dvärgbandmask och på egen hand avmaskar sin hunden innan man återvänder till Sverige. Detta för att förhindra spridningen av dvärgbandmasken i vår natur.

OBSERVERA

Även om det inte längre finns krav på att hunden ska avmaskas för att komma åter till Sverige så finns det andra länder som kräver avmaskning innan hunden får åka in över dess gränser. Finland, Storbrittanien, Malta, Irland och Norge är exempel på sådana länder. Det är alltid viktigt att man tar reda på vad som gäller för det land som man ska besöka.

VARFÖR VACCINERA?

Att vaccinera sin katt är ett lätt och billigt sätt att förebygga risken för virussjukdomar som katten annars kan drabbas av.

Eftersom hundar och katter i Sverige är så väl vaccinerade är det lätt att tro att vissa sjukdomar är så gott som utrotade: så är dock inte fallet och om vi minskar vaccineringarna kommer vi att få se flera fall av vissa sjukdomar igen. Öppnade gränser mot andra länder innebär också ökade smittrisker - så se till att ditt djur har bästa tänkbara vaccinationsskydd.

ATT TÄNKA PÅ INFÖR VACCINATION

Katten ska vara frisk vid vaccinationstillfället.

Då man tror att förekomst av riklig mängd av inälvsmask kan leda till ett sämre vaccinationsskydd är det lämpligt att avmaska katten ca en vecka före vaccinationen i de fall man misstänker att den lider av problem med inälvsparasiter.

Om katten står på behandling med vissa läkemedel kan det leda till ett sämre svar på vaccinationen. Det vanligaste läkemedlet i denna grupp är kortison. Hör med din veterinär om katten står på medicinering vid vaccinationstillfället.

Det är viktigt att även innekatter vaccineras, då de i motsats till utekatter inte utsätts för någon naturlig smitta som kan underhålla en viss immunitet.

VACCINATIONSRUTINER

 Katter i Sverige vaccineras främst mot kattpest och kattsnuva.

Kattpest

Kattpest är en mycket smittsam sjukdom orsakas av ett parvovirus. Kattpest förekommer ofta i Sverige och det är vanligt med regionala sjukdomsutbrott.

Kattpest kan drabba katter i alla åldrar. Även innekatter kan smittas och de är till och med extra utsatta, eftersom ders levnadssätt hindrar utvecklingen av en naturlig immunitet. Kattungar är också extra känsliga. Är mamman vaccinerad får kattungarna skydd via modersmjölken men denna immunitet avtar successivt och vid 2-3 månaders ålder är det skyddet otillräckligt.

Viruset sprids genom kontakt infekterade katters urin och avföring. Sjukdomen bryter ut plötsligt med hög feber, matvägran, diarré och kräkningar. Sjukdomen kan många gånger leda till döden framförallt genom vätskeförlust.

 Kattsnuva

 Kattsnuva orsakas huvudsakligen av kattens herpesvirus och/eller calicivirus. Även klamydia, som är en bakteriell infektion räknas hit. Kattsnuva innebär infektioner i kattens luftvägar med symtom som snuva, nysningar, hosta, rinniga ögon och feber. Klamydia infekterar främst ögonen med rinnande ögon och nos som följd.

Kattsnuva drabbar mest unga katter. Sjukdomen kan leda till döden om katten inte får intensivvårdsbehandling.

Sjukdomen bryter oftast ut och sprids på ställen där många katter möts t.ex. i kattuppfödningar, på katt pensionat och på utställningar.

Katten kan också få en kronisk form av kattsnuva vilket innebär att den inte har några symtom själv men den bär ändå på sjukdomen och kan smitta andra katter.

 VACCINATIONSINTERVALL

Vi använder oss utav följande vacciner: Nobivac Tricat (vaccin mot kattpest och kattsnuva), Nobivac Ducat (vaccin mot kattsnuva)

*Nobivac Tricat vid 8-9 veckors ålder

*Nobivac Tricat vid 12 veckors ålder

*Nobivac Tricat vid 1 års ålder

*Nobivac Tricat  vart tredje år och Nobivac Ducat varje år däremellan

För katter som lever utomhus eller som fortsatt utsätts för smitta (vid vistelse i kattrika miljöer så som utställningar, kattpensionat) rekommenderas årliga vaccinationer mot kattsnuva (Nobivac Ducat).

Vuxna ovaccinerade katter bör få en grundvaccination Med Nobivac Tricat, vilket innebär två injektioner med 3-4 veckors mellanrum och därefter enligt ovan.

Dräktiga och lakterande katter ska inte vaccineras.

 BIVERKNINGAR

All läkemedelsanvändning är förknippad med risk för biverkningar. Det gäller även vaccinationer. Risken är dock mycket liten i förhållande till risken med att inte låta vaccinera sin katt.

Biverkningar kan uppstå hos vissa individer oberoende av ras, kön eller ålder. En svullnad vid injektionsstället, hastig svullnad i ansiktet, uppsvullna läppar eller öronlappar, knottror i huden och/eller allmän klåda är tecken på överkänslighetsreaktioner. Illamående, kräkning och diarré kan också förekomma. Symtomen avklingar oftast utan åtgärd inom ett dygn. I sällsynta fall kan veterinärdvård behövas. Kontakta för säkerhets skull din veterinär om katten visar tecken på biverkningar.

SJUKDOM TROTS VACCINATION

Tyvärr kan inte något vaccin garantera ett fullständigt skydd mot sjukdom. Trots att de vacciner vi använder ger ett optimalt skydd kommer det alltid att finnas katter som av någon anledning inte kan bilda en tillräcklig mängd antikroppar. Vissa saknar helt enkelt tillräcklig förmåga att bilda antikroppar. Det kan finnas olika orsaker till till ett sådant bristande svar på vaccinationen.

Så länge hunden är relativt pigg kan man försöka behandla hemma.

Börja med att ta bort mat under ett ca dygn för att låta hunden vila mage och tarm. Det är dock viktigt att man ger vätska regelbundet för att förhindra uttorkning. Det finns även bra preparat som man kan ge hunden som tillför elektrolyter, skyddar slemhinnan i magtarmkanalen och bidrar till bättre bakteriebalans i tarmen (Fortiflora, Diarsanyl eller Pro-Kolin) Dessa preparat finns att köpa i vår butik.

Efter ett dygn kan man börja att ge hunden små portioner med dietmat. Antingen lagar man till lättsmält mat själv (t ex kokt ris, mosad fisk, ljust magert kött) eller så kan man köpa färdig dietmat anpassad till en känslig mage. Det är viktigt att man ger små, små portioner ofta och att man inte ökar på mängden allt för snabbt. Går detta bra kan man succ öka upp storlek på portionerna och återgå till mer vanligt foder.

Blir hunden matt, slö, får kraftigt blodblandad diarré eller om kräkningar är så intensiva att hunden inte får behålla någon vätska är det dags att uppsöka veterinärhjälp.

Det blir mer och mer vanligt att man kastrerar sina hundar.

Orsaken till detta kan vara flera: av medicinsk anledning vid en del sjukdomar, att man har flera hundar av olika kön i familjen, att tikar har jobbiga löp och skendräktigheter, att hanhundar har ett "hanhundsbeteende" som man inte uppskattar etc.

Fördelar med att ha kastrerade hundar är att man undviker att hunden drabbas av en del sjukdomar; livmoderinflammation och juvertumörer hos tikar, prostatasjukdomar, vissa tumörsjukdomar, förhudskatarr, och en del bråcksjukdomar hos hanhundar.

Håller man på att träna och tävla mycket med sin hund kan det finnas fördelar med att man inte har en tik som löper eller en hanhund som blir okoncentrerad av tikar som luktar gott... Tikarna blir även oftare mycket jämnare i humöret då de slipper hormonsvängningarna. I enstaka fall har det dock rapporterats att vissa individer blir mer aggressiva och lynniga efter kastration men de är inte så vanliga.

Nackdelarna är att hundar efter en kastrering ofta får en ökad aptit medan ämnesomsättningen minskar - detta leder lätt till att hunden ökar i vikt och blir tjock. Det är därför viktigt att man redan från början anpassar utfodring och diet efter detta för att undvika fetma. Ämnesomsättningen minskar med ungefär 30% medan hunger ökar vilket kan bli ett problem.

Vissa hundraser får också en förändrad och rikligare päls. Detta gäller framför allt långhåriga raser som har underull.

Tikar löper med tiden en ökad risk för inkontinens. I de flesta fall då detta uppkommer fungerar det bra med medicinering. Även hanhundar kan drabbas av inkontinens efter kastrering men det är mer ovanligt.

 Aggressivitet hos hanhundar är en ganska vanlig orsak till att hundägare funderar på kastration. Tyvärr beror aggressivitet på en mängd olika saker och det är långt ifrån alltid en kastration löser problemet.  Ibland kan dock kastrationen underlätta vid beteende träning men ofta krävs det en hel del arbete hos djurägaren att lösa problemet.

Om din hund är pigg för övrigt och inte uppvisar några andra symtom än hosta kan den ha drabbats av Kennelhosta. Ibland kan hunden drabbas av några dagar med feber.

Kennelhosta är en över luftvägsinfektion som smittar mellan hundar. Hostan kan vara ganska intensiv och hostattackerna slutar ibland med att hunden klöks upp vitt skum. Kennelhosta orsakas av flera olika virus varav man kan vaccinera sin hund mot en av dem; Parainfluensa.

Då det är virus som ligger bakom hostan finns det ingen specifik behandling att sätta in. Hostan går oftast över av sig själv på ca 7-10 dagar. Om hunden blir allmänpåverkad kan den ha drabbats av sekundära bakterieinfektioner och då är det dags att söka veterinärhjälp.

Kom ihåg att hunden är smittbärare så länge den hostar. Man bör under denna tid inte låta sin hund träffa andra hundar och skall inte besöka t ex brukshund klubbar.

Är hundens hosta av mer kronisk karaktär och hunden även är trött, flåsig eller har nedsatt allmän tillstånd kan det vara frågan om andra problem och veterinär bör konsulteras.

Att kastrera katter är ett vanligt kirurgiskt ingrepp. Fördelarna med att ha en kastarerad han- och honkatt är många. Det är framför allt ett viktigt sätt att begränsa de oplanerade kattkullar som föds och ett sätt att minska antalet katter som ingen sedan tar hand om.

För honkatter är det en viktig fördel att slippa få p-piller då dessa ökar risken för att katten i ett senare skede ska få juvertumörer.

Katterna bör vara ca 6 månader gamla  innan man kastrerar dem. På hankatter är det ett relativt enkelt ingrepp där testiklarna tas bort när katten är orentligt sövd. De har sedan ett par små sår som läker av sig själv. Man bör ha dem inne ett par dagar för att se att såren läker fint och att ingen komplikation uppstår.

Hos honkatter gör man ett bukingrepp där både äggstockar och livmoder tas bort. Huden sutureras sedan samman med tråd som försvinner av sig själv. De flesta katter klarar sig utan att ha krage på sig efter operationen men om de slickar intensivt kan man behöva sätta på en krage i ett par dagar. Honkatten bör hållas inne första veckan för att säkerställa att såret i bukväggen får läka ordentligt.

Alla katter får ordentligt med smärtstillande medel före och under ingreppet och de flesta klarar sig sedan fint utan vidare behandling.

En komplikation till kastration är att kattens ämnesomsättning minskar medan hungern ofta ökar. En stor risk att katten blir överviktig finns om man inte ändrar kattens foder! Övervikt medför risk för andra sjukdomar såsom diabetes, urinvägssjukdomar, ökad risk för ledsjukdomar etc. Det finns bra foder som underlättar att hålla katten fin i hullet efter ingreppet.